Det är torsdag förmiddag och både studenter och lärare tar plats i hörsalen. Några tågförseningar och kaffekoppar senare står Elza Dunkels framför oss i föreläsningssalen.
– Det pågår ett lärande vid datorn som vuxna sällan känner till och som skolan inte alltid erkänner, säger hon i inledningen till föredraget ”Digital kompetens - vad kan vi lära av ungas lärande?”.

Att kunna eller bara veta hur man gör Genom sin forskning har Elza Dunkels kommit i kontakt med hundratals barn och ungdomar och intervjuat många av dem om hur de använder nätet. Hon berättar om hur de besitter olika färdigheter men när hon frågar hur de lärt sig det, får hon till svar att de inte gjort det. – Begreppet att lära är så starkt kopplat till det som sker i skolan. Men det är ju att vi lär oss som borde vara, och för de flesta lärare också är, det väsentliga. Inte om det skett genom det vi menar är formellt eller informellt lärande. En av de lärare hon mött berättade om hur högstadiekillarna aldrig kom på hennes engelskalektioner eftersom de var trötta efter att ha spelat World of Warcraft hela nätterna. Trots det skrev de ändå MVG på nationella provet i nian.

– Förtvivlat frågade hon ”hur ska jag få tjejerna att stanna hemma och spela de också?”, säger Elza Dunkels och förtydligar att det förstås var en skämtsam fråga men att det trots det var en ganska modig analys av sina egna lektioner. 


Skolan och lärandet
En ungdomarna som Elza Dunkels intervjuat är Elvira. Hon såg inte sig själv som en bra elev och fick också det bekräftat genom ett antal IG. Två av de underkända betygen fick hon i engelska och bild. Men att Elvira på fritiden gjorde konstnärliga digitala självporträtt och att hon gjorde det genom hjälptexter på engelska - det pågick helt under skolans radar.
– Många ungdomar lär sig en massa nästan som en bieffekt av det de egentligen vill göra. Som att lära sig japanska för att kunna läsa oöversatt anime, säger Elza Dunkels.
Det är vad man kan kalla just in time-lärande.
– Tyvärr står skolan mer för ett just in case-lärande. Argumentet att en elev kan komma att behöva den ena eller andra kunskapen är ju inte särskilt motiverande.
Hon förtydligar att det förstås finns en massa just in case-kunskap som vi behöver.
– Vi kan ju inte googla hjärt- och lungräddning när vi behöver det. Men kanske kan vi styra över mer mot just in time-lärandet genom hur vi lägger upp uppgifter i skolan.

Elza Dunekls slår fast att vi måste diskutera hur vi vill att lärandet i det 21 århundrandet ska se ut.
– Det handlar inte bara om datorer och internet.

(www.uscg.mil)

Hon berättar om hur bröderna Wright fick frågan om hur deras uppfinning skulle hjälpa tågtrafiken, när frågan borde varit hur kommunikationsmöjligheterna skulle komma att påverkas. – På samma sätt bör vi inte ställa frågan om hur de digitala miljöerna kan hjälpa skolan utan vad det innebär för lärandet.

Upp till ytan
Många vuxna har en mer restriktiv inställning till vad de berättar och visar upp av sig själva, kanske både på internet och i det analoga livet.
– Jag insåg min egen dubbelmoral till öppenhet när jag samtalade med en ung tjej om en vild fest som hon varit på, säger Elza Dunkels.
Hon berättar att hon flera gånger frågade om tjejen inte var rädd att någon skulle lägga ut bilder från festen på internet. En framtida arbetsgivare skulle ju då kunna hitta dem.
– Det var inte beteendet i sig, faran med att dricka för mycket exempelvis, som jag pratade om utan bara att ingen skulle få veta.
Att få google-träffar som visar det ena eller det andra av en person i är kanske inte det en arbetsgivare kommer tycka är negativt i framtiden.
– Tänk att inte få några träffar alls.

 

---

På netnanny.wordpress.com finns Elza Dunkels råd till vuxna när det gäller barn och unga på nätet. 

Följ Elza Dunkels blogg på kulturer.net  

2010-10-12