Just nu är dagarna fyllda med funderingar kring hur man ställer frågor - för att vi ska få de svar vi vill ha! Ja, inte så alltså, utan så att vi verkligen får reda på det vi vill veta. Vi har läst andra undersökningar kring vårt område som handlar om ungas moral och etik, och undersökningar av ungas nätkulturer. Våra kollegor i Ung kommuikation har gjort en hel del som vi har kunnat titta på och där vi lärt oss en del. Därefter har vi formulerat frågor och uppmaningar, valt teknik och börjat pröva oss fram.
Där är vi just nu; vi prövar på forskarkollegor, lärarstudenter, egna och andras barn, gamla lärarrkompisar och inte minst på våra samarbetspartners ute på skolorna. Vi har valt en webbaserad enkät för vår kartläggning och den testas de närmaste dagarna av våra kollegor ute på såväl mellanstadiet (jodå man får säga så nu - igen!) som på högstadiet och gymnasiet.
Det är mycket att tänka på - språket ska vara på rätt nivå och passa allt från 12- till 18-åringar. Frågorna ska ge oss svar som ger en grundläggande bild av IT-vanor och moraliska uppfattningar. Dessa svar utgör en första kartläggning som sedan blir föremål för diskussioner och analys av grupper av lärarstudenter, elever och verksamma lärare. Den här kartläggningen ska lägga grunden för mycket i den fortsatta processen så det är viktigt att hamna rätt redan från början.
Ett av våra problem har varit att ställa frågor som
inte fokuserar på de problem, hot och faror som så ofta noteras i diskussioner kring ungas användande av den nya tekniken. Om man vill lyfta fram andra sidor, positiva sådana, för att ge en sannare helhetsbild, hur frågar man då? Där har vi haft stor nytta och glädje av Elza Dunkels resonemang, som ni kan läsa mer om i
Ung Kommunkation-bloggen som Lennart Axelsson skriver. Sen får väl framtiden utvisa i vilken utsträckning vi lyckas.
Nu fortsätter vi att pilla på detaljer i enkäten... dramat fortsätter